I tisdags var det teaterpremiärdags igen. Den här gången på underbara Teater Tribunalen på Hornsgatan i Stockholm. Föreställningen de satt upp heter Kommunistiska Manifestet, och är just det; Marx och Engels manifest från 1848. Maffig uppgift, som de ror iland med bravur. Det är ju en rätt tung textmassa att ta till sig, men regissör Richard Turpin leder ensemblen med sedvanlig järnhand till fulländning. Det här är mer än teater, det är en happening, ett forum för diskussion, ett viktigt och aktuellt inlägg i debatten. Gå och se! Och så har ju tjejen min gjort otroligt snygg mask…

Foto: Petra Hellberg

Ovanstående notiser ses på lyktstolpar och träd runt om våra kvarter just nu. Inte helt mysigt med en katt-marodör in da hood. Kölhalning och defenestrering när vi får fast vederbörande!

Nu är man officiellt en del av etablissemanget tydligen. Intervju med undertecknad på Åhléns hemsida, här.
Ni kan kalla mig Schnyggve…

Jag har blivit med fotoalbum här på www. Gå in här så kan ni kolla lite av vad vi haft för oss under sommaren.

…och det sagt utan ett uns av ironi. Min gode vän Pelle Carlberg är aktuell med nytt album, “The Lilac Time” och firar detta med releasefest på Mosebacke den 26:e augusti. Var där eller fyrkant. Lyssna på skivan här.
Den 5:e september lirar han sedan tillsammans med en av årets favvisar Kristian Anttila på Debaser Medis. Två bra konserter samma kväll! Schuckert!

“Don’t forget: Real men don’t wear shorts.
And always rember: Real men suck! (Even though I’d never wear shorts in public myself)”

…saxat från Pelles hemsida, men på skivomslag går det tydligen bra…

Uppdaterat: Inledningslåten på plattan heter “1983″ och där sjunger Pelle om “…kiwi, soda stream, Cosby on TV…” Kruxet här är ju att The Cosby show inte började sändas förrän 1984 i USA, och antagligen först under 1985 i Sverige… Men som Thomas Ledin sa, poetisk frihet är väl aldrig fel…

I onsdags var det teaterpremiärdags. John Cameron Mitchells “Hedwig and the Angry Inch” på Stadsteatern, i regi av hela Sveriges teaterdarling, Farnaz Arbabi. Vår goda vän Jenny Kronberg hade gjort scenografi och kostym med den äran. Säger bara gummibjörnar…
Föreställningen då? Ja, ett jävla drag i musiknumren, mycket bra band, och för att vara en rockmusikal, bra låtar faktiskt. Johannes Bah Kunhke i huvudrollen briljerade som alltid, men det blir lite problematiskt när stycket sätts upp på scen. Berättelsen blir ibland lite långrandig när den framförs som en utdragen stå-upp monolog, i jämförelse med filmatiseringen från 2001, där historien meer bildligt kan gestaltas. Men det strösta problemet är den smått fanatiska publiken. Stycket har ju nästan samma kultstatus som Rocky Horror, med allt vad det innebär. Så när bandet håller konsert inför vad som i historien skall vara några få prersoner, som egentligen hatar dem, så möts de här av stormande applåder efter varje låt. Men på det hela taget en underbar liten föreställning med bra påställ.

John Cameron Mitchell och Farnaz Arbabi direkt efter föreställningen.

…har en tjänst där man kan skriva in och fråga om vad som helst, och få svar snabbt. Diverse bloggare har testat den, bl.a. vår Årsta-bekanting Agaton B, och fått träffande svar. “Det här måste jag prova”, tänkte jag och skickade frågan: “Vem är Mathias Elovsson?” Svaret kom efter 4 minuter:

“118100 tror att Mathias Elovsson är en mål inriktad kille som har stark utstrålning och att duktiv på att träva saker framåt. Även om vi inte tror att Mathias idag har kommit långt i tankebanorna så tror vi att Mathias en dag kommer att bli något stort inom juridik. Vi tror att sommaren är Mathias favorit årstid och att han gärna njuter av sommar värmen med vänner och en kall god drink.”

Observera att felstavningar och sär skrivningar inte är mina tillägg.

Vad ska man säga? Noll koll, 118100.

Uppdaterat:

Skickade tillbaka till 118100: “Inte en siffra rätt, försök igen”

Fick nu svaret:
“118100 väljer en annan av de ca 30 personer i Sverie som heter Mathias Elovsson och gissar att det är Pär Mathias Elovsson i Årsta som avses. Vi tror dessutom att han är 41 år gammal, bloggare och gärna spelar på trummor fritiden då han inte designar på Åhléns. Vi tror att familjen består av Erika, Nora och Isak och att hans hemligaste dröm är att tämja en vild manet, samt att han var en holländsk matros i ett tidigare liv.”

Mycket bättre, men kolla av vilka sorts svampar ni käkar till lunch…

Den årliga trippen till Vasholmen gick av stapeln nu i helgen. E´s gamla gymnasiepolare Tottan, Helene, och Hanna ses med jämna mellanrum, och ett återkommande event är är en vistelse i skärgården i Hannas familjehus ett stenkast (nåja…) från Vaxholm. Nytt för i år var att kvinnorna drog ut på fredag kväll och männen med alla barn kom lördag morgon. Zwei fliegen im ohne schmäll! Där fiskades det aborre. Nora, Tristan och Adrian fick napp allihop, fyra gånger, på en mask. Antagligen var det samma aborre som var jävligt hungrig… Det grillades också, och vinkännar-Anders gjorde ingen besviken denna gång heller. Asnajst helt enkelt! Spänka in vyn från verandan. Vaxholm in i gattet åt höger.

It´s been a while… Vi har haft besök av våra goda vänner från Danmark/Qatar, Cille och Jeppe. En skön helg i Stockholm med massa grill, besök på Vasamuseet (gratis pga data-tjall!) och häng hemma i Årsta. Jeppe hademed sin Macbook Pro och Cille och Erika upptäckte Photobooth. Så kan det gå…

“Nej, vänta, vi tar den här effekten istället…”

3 härliga poäng idag på ett soligt Stockholms Stadion. DJ Urgården blev totalt utspelade större delen av matchen och hade med lite god vilja en riktig målchans, medan IFE hade bud på både 3-0 och 4-0. Denni Avdic blev avblåst för en mycket tveksam offside bland annat… Hur som helst; skön kväll, 3 poäng, och vi ligger tvåa oavsett andra resultat i morgon. Då det för övrigt skall skruvas ihop Ikea-stuff. Häpp!